alexik

Med skräckblandad förtjusning svindlar landsvägarna förbi och vi hinner inte inse att livet kan vara förbi om något djur springer alldeles för nära, men tanken slår mig. Hans hand tätt i min, utan att släppa taget för att växla. Tiden på dygnet och månen påminner mig om nyårsnatten, natten till ett nytt år.

Vi fastnade i mitt hus, sittandes på golvet med samma leenden tills fem på morgonen, innan vi bestämde oss för att somna hos Robin. Känslan var svindlande förbjuden och så fruktansvärt härlig. Mörkret envisades forrfarande med att omsluta oss, men väl hos Robin på Runneberg ledet, grydde morgonen.

Jag minns inte om det var så fantastiskt som kvällarna är här nu, men den känslan du och jag hade då kommer vara svår att uppleva igen, ren och skär jävla förälskelse. Så det skrek i varje lem, varje kroppsdel och alla andetag. Tog tag i hela mig och svindlade om i allting jag hade.