Hjärtan som en gång gått förlorade försvann i varandra igen och igen

Du är här och vi vann varandras hjärtan igen.

Dina ögon som söker mina i ett samförstånd att vi är vi igen, att du förstår, dina starka armar runt min kropp i ett försök att visa det du känner som inte går att säga i ord, din viskning i mitt öra att vi ses snart, jag lovar dig den här gången innan jag flyr i höstnatten.
Du låter mig fly för att du tror att jag gett upp ditt hopp, men dina ord kommer alltid kännas starkare än alla andras i mig och den här gången så tror jag dig faktiskt. det är inte för sent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0