alexik

Tvärt emot. Tvärt emot är vad jag är alla andras tankar idag.

Vinter. Det är vinter i Sverige.
En liten förhoppning om att julen i år ska få innehålla bäddande vit trygghet på gatorna som lyser upp mörkret. En sådan förhoppning som man förr tog som självklarhet och jag går runt i ett töcken av glädje för att förhoppningen faktiskt kan finnas och ligger inbäddad i en falsk trygghet om att julafton ska äga vita vallar, hängande istappar och spår i snön om natten.

Alla. Alla anser att julen är en tid av stress och att köpa dyra presenter för att kompensera.
Det tycker jag är fel.

Allt. Allt är precis vad man gör det till som faktiskt är sant i det här sammanhanget.
Julen för mig är inte att kompensera upp att man faktiskt inte är hemma lika ofta som när man var yngre, för man får acceptera att tiden förändras när man växer och om några år kommer hemma vara efterlängtat precis som förr igen. Det säger i alla fall min mamma.

Julen är för mig en värmande trygghet. Familjen som tänker efter lite extra mycket på hur fint vi har det, pyssel tillsammans med sådana du tycker om. Invirade hjärtan i varma filtar, endlösa koppar med varmchoklad och mängder med böcker som slukas under kalla vinterkvällar. Pulka åkning, skridskor, en hel dag i Jul på Liserberg med en varm hand i din egen. Ljuslyktor och långa promenader, kalla luftmoln ur munnen, invirade kroppar i varmare kläder. Snöbollskrig och isande kyla innanför kragarna. Känslan av att komma in efter en lång stund utomhus och känna kinderna återvända till värmen igen. Snöänglar, åh att inte förglömma snöänglar. Frost på taken, fotspår i snön, dofter, pepparkakasbak. När stan fylls med ljus och pynt, barn som har en skräckblandad förtjusning till tomten. Tiden står stilla. Äga fina stövlar, köpa julklappar med en liten tanke bakom, ha rimstugor och lacka på paket. Ta långsamma ensampromenader och pulsa i snön. Julmusik i skolan att skratta åt tills ögonen tåras, pepparkaksdeg, grandoft. Få små fina julkort med meddelade om en önskan att din jul ska bli lika bra som min egen. Klä granen ihop med familjen och den är så hög så ni får gemensamt hjälpas åt att nå högst upp.

Den där känslan i kroppen. Förväntan som inte riktigt går att ta på. Som innefattar gemenskap, kärlek, omtanke och den finaste värmen av alla. Vart gömmer ni den? Ni som bara köper julklappar för sakens skull.

Ni som önskar sommar, håll käften.
Den kommer, men njut lite. För guds skull.