Paper-face
Det här är min farfar som försvann när jag var åtta år gammal. Jag minns honom fortfarande, hans stiliga yttre och doften på hans parfym. Den absolut snällaste människan i världen, tror jag. Jag ville mest att min fina farmor skulle veta det, att han inte är bortglömd.
Och här är han nu. Min älskade Pelle.
Om att finna en ny värld att försvinna i. Känna i. Kämpa i. Förälska sig i. Gömma sig i. Glömma sig i. Finnas en stund i och verkligheten försvinner.
Jag läser många bloggar och dem jag tycker allra bäst om är sådana som faktiskt har någonting att säga: om rader från långa bussturer, resor eller dagboksinlägg eller viktiga texter i evigheter eller små, små rader om livet, brustna pubertetshjärtan och kampen med livet.
Jag läste någonstans om någon som ogillar bloggar om skor och mode. Det är inte min favoritkategori heller men jag tror att alla människor behöver en liten portal för att skriva om allt det fina i livet för att inte glömma att det finns också. Ett smultronställe att gömma sig i för vardagen för att få skriva om skor och få glömma något som gör ont istället. Jag läser inte heller om skor men jag tror det är viktigt för en del att faktiskt få skriva om just det.
Jag skriver gärna om allt fint i mitt liv om kärleken, min lovefamily och små fina texter jag hittar här och där. För det här är mitt ställe att få skriva "Ja, livet är faktiskt ovishet och vishet men här inne är det bara fint". Jag har en bok. Där skriver jag om allting som inte får plats här.
De bloggarna som jag dagligen läser är portaler där man kommer till en annan värld full av finhet, kärlek, texter och bilder. En port in till en helt annan värld. Det finns inte många men när jag hittar en så håller jag fast den så länge det bara finns möjligheten.
Som den här till exempel (klicka på bilden)
(Bilderna är så klart Frejas)
Hon skriver små kloka rader om sådant som faktiskt finns, som man känner igen sitt eget pubertetshjärta i och som faktiskt betyder någonting. Att befinna sig tillsammans med hennes ord och få ta en liten del av hennes inre är lika fint varje gång. Hon får till och med finnas i min lilla bok hemma där hon pryder sidorna med handskrivna ord för att jag aldrig vill glömma.
- undra om det spelar någon roll att människorna därutanför går i takt till min ipod
Bara en sådan sak, som alla tänker ibland men som ingen säger. Det här är en annan värld för mig. Besök och förälska er precis som jag.
Kompiskalas
Jag fick hem kompiskortet vi tog i samma veva som skolkorten och vi är så fina allihop.
Att ha en alldeles egen stora syster
Jag är lillasyster i min lovefamily och det här är Malin, min stora syster.
I Januari åker hon till Asien för backpacking och ingen anar hur jobbigt det känns i mig.
Det finaste vi har
Gårkvällens natt spenderades på ett varmt uteställe i vår lilla stad för att fira att nu finns det bara 200 dagar
kvar av min gymnasietid. Hur mycket jag än ser fram emot att stå på flaket och skrika ut min glädje över att aldrig öppna en historia bok eller slippa den egendomliga skolmaten så är det overkligt att det inom snar framtid ska bli sanning.
Natten tillsammans med salongberusningen såg i alla fall ut så här.
Att tycka så mycket om något att det gör ont att det är 199 dagar kvar tills alla försvinner
Det kommer aldrig vara så fint i livet som i de här ögonblicken.
Det finaste med Scrubs
Har ni inte sett serien är det ett ypperligt tillfälle att döda några slötimmar på, för det är verkligen en klass för sig själv. Zach Braff är enligt mig själv en väldigt bra skådespelare och har ni inte sett The Last Kiss så borde ni verkligen göra det.
Döda slö timmar är precis vad som kommer hända nu och för tillfället har vi kollat igenom hela säsong ett och avsnitt 12 på säsong två ska precis avnjutas.
Jag och Prinsen har precis samma humor när det gäller sådant här och det är så himla härligt att ligga med huvudet på hans mage, med hans fina armar omkring min midja, pussandes i håret och skratta så tårarna rinner. Det är det finaste jag vet-
Hjärtan som en gång gått förlorade försvann i varandra igen och igen
Jag vill aldrig förlora mig till livet utan er
Jag är ärlig när jag säger att mina klasskompisar är mina bästa vänner, allihop. De är en av de allra största anledningarna till att jag överhuvudtaget gått till skolan i mellan åt och det är så himla konstigt att vi är så fruktansvärt olika allihop men så himla lika på samma gång. Vi har den allra finaste gemenskap och alla i min klass är seriöst mina allra bästa vänner. Det finns inga finare människor än dem och jag blir ständigt påmind om hur vackra människor jag får befinna mig ibland. Jag vill inte ta studenten, fick jag chansen att gå om alla tre år tillsammans med resten av den bästa grafiker klassen skulle jag utan tvekan göra det om och om igen.
Jag kommer gråta av både sorg och glädje på studenten och som jag känner nu vill jag inte ta studenten alls. Jag vill bara möta er i korridorerna med bubblande skratt, nya hyss varje dag och samla alla konstnärssjälar i en liten burk och ta fram när jag kommer sakna er som mest. Det kommer vara mycket tomt i hjärtat när Bergman, Miró och DT 265 aldrig mer ska besökas.
Fan vad jag kommer sakna er, mina hjärtan.
Den här fina videon på vår fina klass har mathilda gjort!
Riddles Pennywise
Grattis älskade p på fars dag!
du agerar taxi åt både mig och min syster
ingen ledsamhet går förbi dig
du masserar fötterna så bra
du engagerar dig i våra intressen så mycket
du lappar ihop brustna hjärtan och svåra tankar
du fortfarande är tolv år i sinnet
du nått punkten då vi kan kalla dig gubbe utan att skämta
du aldrig låter mig åka sjäv hem på en buss efter salongberusning i stadens nattliv
Du är den finaste och absolut mest medmänskliga jag känner.
Vi älskar dig.
Mariette Hansson
Som jag förut nämt så tycker jag att årets idoler har varit de bästa hittils. Alla har en liten stjärna i sig av de som är kvar och det blir allt svårare att förstå att någon av dessa fina ska åka ut.
Mariette har alltid varit min personliga favorit som legat lite varmare i hjärtat så när hon hängde löst igår blev jag fullkomligt förtvivlad, som tur var åkte hon inte ut - men svenska folket, hur tänkte ni? 
Det är ren och skär eufori.
Som min syster beskrev Lars Winnerbäck igår: Ren och skär eufori.
När han sjunger, sjunger han bara för mig och hans sånger får mig bara att inse hur mycket man faktiskt kan dyrka en människa. Han är äkta och hans tacksamhet känns verkligen hela vägen bort till andra sidan av Stockholm.
Alla bilder är tagna av mig och är alltså copyright skyddade.
Min sagohäst
Det finns inget som någonsin kommer dämpa den smärtan jag känner för att jag förlorade dig till ingentinget. Varje dag är en saknadens dag och den återkommande smärtan över att jag inte kommer få röra dig den här dagen heller. Min fina sagohäst det är två år sedan jag sista gången släppte dig i hagen, vände mig om och såg aldrig tillbaka.
Vi ses i Nangijala min älskade,
Vila i frid
