alexik

Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för böcker. Som yngre plöjde jag bok efter bok för att finna nya historier förföra sig framför mig. Jag läste, och det var det första som rörde om i mitt tonårshjärta, när kärlek i ord bredde ut sig som en varm och trygg filt över kroppen. Och kärlek för mig var för alltid vackert.

Tills man växte och texter inte längre handlade om att hålla handen, ge någon sin första kyss eller blickar som möttes i smyg. Böckerna handlade om otrohet, svek och tvivel på det vackra jag en gång lärt mig att älska. Ändå förblev hoppet om kärlek till texterna större.

Jag läser fortfarande och förälskar mig då och då i böcker som jag skriver upp i en bok för att minnas. Men något som jag alltid kommer hålla väldigt varmt om hjärtat är texterna som Sandra Beijer skriver. Hon som lever ibland oss, som varit med om allt vi själva suttit fast i och som fortfarande har en så enormt stor kärlek till kärleken. Trots att vi båda läst och upplevt de sveken som borde fått en av tveka.

Sandra har länge varit något alldeles stort och fantastiskt för mig. Att få en glimt av hennes fantastiska liv och att varje ny dag få säga god morgon till henne, var i världen hon än befinner sig. Hennes tankar om att vara där jag är nu och alla ord som beskriver den röran som ofta finns i oss alla hopplöst förälskade tonårshjärtan.

Besök Sandra Beijer här