alexik

Det är söndag. En fin sådan också. Jag förstår aldrig människor som anser söndagen som en ångestdämpad dag. Det är ju söndagar som representerar: aldrig klä på dig om du inte vill, onyttigt snacks från gårdagen, ligga hela dagen i sängen och bara kyssas, hinna ikapp med alla filmer du missat under din livstid, dricka té och spela gitarr eller bara finnas i någon annans sällskap en stund. Söndagar är fina dagar som är så lite oro och ångest som det bara går och det är så viktigt att förstå att varje ögonblick räknas.

Idag har vi gjort saker som att åka och handla hand i hand, ätit hur god mat som helst hos Prinsens mamma, duschat, fortsatt på vårt Scrubs maraton som nu är inne på tredje säsongen och så har vi hunnit spela både Mario World och Zelda 3. Spelen är så gamla att man fortfarande kan se centimeter stora pixlar runt din figur och kom ut ungefär samtidigt som jag föddes, så ett tag har vi suttit skrikandes och tjoandes i takt med monster som på vägens gång ideligen retas med att äta upp oss.

I mellertid har jag också tjurat en del för Prinsen aldrig låter mig spela, utan oftast är han lyckligt spelandes själv och förklarar precis hur banan fungerar "eftersom han spelat Super Mario SÅ himla många gånger..."