Min ljuvliga plats för praktik
Jag satte en liten festlig mustasch över kontaktnummer osv.
(det kändes lite säkrare på så vis)
However far away, i will always love you
Denna någon som nu finns där ingen annan fanns.
Presentera dig själv
När ett ögonblick kan vara i minnet för alltid
(Tyvärr minns jag inte bildkällorna)
Jag är faktiskt bara arton år.
Och jag undrar: hur ska jag kunna veta det när jag inte ens har kommit på vem jag är ordentligt.
Jag tror hellre jag dricker regn och varmchoklad.
Ibland har tanken slagit mig varför det ska vara så svårt att ha egna åsikter och det är så skönt att mina föräldrar uppfostrade mig att klara av att stå på egna ben och faktiskt kunna ta motståndet jag många gånger möter för att jag hellre dricker cola eller avstår från alkohol de gånger jag vill låta bli.
Med det här ville jag väl egentligen bara säga till människor som inte klarar av att stå emot grupptrycken, orka stå emot. Våga ta ett steg framåt även fast vägen du går på är svår att följa.
När alla möts för att trampa varandra på tårna
Men det allra mest fantastiska är att vår stad faktiskt växer lite i mina ögon. När kullerstensgatorna inte ligger tomma utan är fyllda med fötter, av både äldre och yngre och för oss kära och för de som inte är det. När alla möts och trampar varandra på tårna.
I det här hjärtat bor det redan någon
Den visar att i det här hjärtat bor det redan någon
Her Morning Elegance
Den här musikvideon har jag förälskat mig i:
Att förälska sig i toner
Jag tycker det är så ljuvligt med musik, för man kan vara vem som helst. I musiken spelar fördomarna ingen roll. Bara man har något särskilt, det behöver inte vara någons röst som lockar utan vad man vill säga och hur mycket det man vill säga faktiskt betyder. Jag lyssnar på det mesta, men en musikstil som jag mest kategoriserar in mig i är indie. För mig räcker det med en skrovlig röst, i ett dovt ljus med yvigt hår och gitarrtoner.
Jag och min pojkvän tycker om att hitta mystiska, okända människors musik, det kan vara både covers och eget musikmaterial, bara det är verkligt. De känns så mycket mer äkta än de flesta andra.
Några av mina kända musikfavoriter är:
Alexi Murdoch för hans skrovliga stämma, sånger om bortglömda hjärtan och lockiga hår
Tracy Chapman för att jag växt upp tillsammans med henne och för hennes fortsatta tro på livet
Regina Spektor för hennes uttal, ljuvliga musikvideor och för att hon har så fina läppar
Gregory and the Hawk för att tillsammans med dem kan man fundera och de tror på kyssar
Thomas Di Leva för att han vågar mer än andra och för att han är en sådan förbannat fin människa
Lars Winnerbäck för att han alltid är rädd för att gå upp på scenen och för att han är värd det
Belle and Sebastian, Lisa Ekdahl, Hojfen Balagan, Nick Pitera, Oren Lavi, Ane Brun m.m
De fyra finaste illustratörerna.
Jag har flera favorit illustratörer, sådana som är framgångsrika men även de som ännu inte nått rampljuset. Några av mina favoriter heter, Cassandra Rhodin.
Marc Johns, som för övrigt har de mest kreativa idéer.
Han gör så att man nästan önskar att man hade en liten mustasch.
Och så Liselotte Watkins.
Hon och Cassandra Rhodin påmminer lite om varandra.
Dessutom har jag funnit en personlig favorit hos Maria Andersson.
Fyra finaste illustratörer.
Att sakna dig varje dag
som jag ofta besökte med min ponny,
var alldeles för verkligt
och mamma säger ofta att det var då
och jag önskar att det bara var då
men det kommer vara alltid
och jag ställer ofta mig själv frågan
när allt det onda ska vara över
Min människa sa en gång
att om man älskar någon
mycket
kommer den tillbaka i andra ögon
och jag kan fortfarande inte hitta
dig
i någon annans blickar
jämt när jag tänker på dig undrar jag varför det var du och inte jag.
En liten farmor och en liten cykel
Min famor är en söt liten dam. Hon bakar många bullar och är hiskligt bra på att sy, vilket kan vara väldigt nödvändigt i mellan åt. Sedan skrattar hon så hjärtligt rart och har alltid massa fina smycken och historier att dela med sig av.
Jag letade länge efter en gammaldags cykel att göra i ordning och en dag bara stod min pärla i trädgården. Detta var självklart min söta farmors förtjänst. Pappa och jag ska måla om min fina veteran cykel och valet står mellan ljust gul eller ljust blå.
Hur som helst så kommer för och efterbilder så fort jag och pappa tagit tag i projektet, sedan ska jag susa omkring på min alldeles egna cykel.
Leonard Gren
Han är en väldigt ödmjuk man och hade alltid tid att svara på mina frågor om mitt ovetande. I flera timmar kunde han beskriva saker och jag var mållös över hans förmåga att fästa känslor på bild. Under den tiden lärde jag även känna hans bror, Bengt, som är väldigt duktig på koder och som idag är min personliga blogg-stylist!
Nu för tiden har flera tusen människor hittat till honom så som jag, så hur han än försöker kommer våra samtal vara till intet eftersom tiden inte kan räcka till.
Jag tror jag är en självisk person ibland, då sådant jag finner mig väldigt varmt om hjärtat, vill jag mer än gärna behålla för mig själv. För Leo är jag mer än glad att han blivit så uppmärksammad, för egen del vill jag gärna stoppa honom i en liten ask och plocka fram hans fantastiska bilder, bara för mig själv!
Bilder tagna av Leonard Gren
Att uppleva en sommarvind, igen
Det sista sommarlovet. Som en tung milstolpe i mitt ännu unga liv.
Som att jag aldrig mer kommer få uppleva sommaren,
bara för att skolan kommer ta slut. Och mitt sista sommarlov har börjat mot sitt.
Varje år känns det som jag inte gjort tillräckligt mycket,
varit med om allt jag velat eller tagit vara på varje solstråle.
Men om jag tänker tillbaka så har jag haft en värdefull och fin sommar,
med allt som en innehållsrik sommar kan erbjuda.
Och bara för att detta är mitt sista sommarlov innebär det inte
att jag aldrig mer kommer få uppleva sommaren igen.
Den kommer tillbaka och då vill jag åter igen få uppleva sommarvinden.
Att vara för ung för att dö
En sjuttonårig pojke och
det känns
som hela staden håller andan.
Jag hoppas att det finns ett Nangijala
och att alla får uppleva Körsbärsdalen.
Vila i frid.
Att ha en riktig morfar
Varje gång vi barnbarn är på besök är det pannkakor till mat. För det är han ruskigt duktig på, min morfar. Pannkakor och bacon till mat och till frukost gör han den allra godaste gröt. Detta är en ritual sedan barnsben och jag vet inte om han inte har en aning om att jag inte är särskilt förtjust i just pannkakor. Men det är så tryggt att han aldrig behöver fråga.
Han är 83 år gammal och nästan piggare än alla vi andra. Han tar oss till sina små smultron ställen i skogen eller följer oss runt kanalen när vi besöker hans hem. För precis vid Göta kanal bor mimar i en fin lägenhet som är nyrenoverad, trots att han gillade det gamla. Vardagsrummets golv täcks av en heltäckningsmatta och är alldeles förträfflig att gå barfota på.
Om jag ska minnas morfar så är det första jag tänker på hans ringsignal. Telefonerna är sammankopplade till ringklockan på dörren, för han hör inte särskilt bra och på så vis dånar det i lägenheten var gång det ringer. Hans sås bringare som jag tror han ägt ända sedan mormor. Bäddsoffan med brunblommiga lakan. Fotografierna på mamma och pappas bröllop eller hans skrovliga sätt att skratta. Och att han lovat bort sin Vinylspelare till mig, det är något alldeles fantastiskt.
Frågan är. Lilla morfar, hur skulle jag klara mig utan dig?
